orolig

alltså jag blir så orolig över vad som helst. det behöver inte ens vara något stort o så kan ja oroa mig massor över det. ja kan oroa mig över nån som ja int ens känner, o sen oroar ja mig dubbelt så mycke om de nån som ja känner. ja börjar ju ren få rynkor brevid ögonbrynen fö fan!
om ja är orolig över nån när o kär börjar ja genast tänka på olika saker jag skulle kunna göra fö den personen, fö att göra de bättre.
men ja önskar nog att ja skulle vara lite mindre orolig av mig, ja tycker int de är dåligt eller nåt, men de skulle vara lättare att inte oroa sig så mycket!